C(r)ash.

Jag är ledsen mina kära vänner. Min Acer har sagt upp kontraktet och jag har därmed ingen tillgång till cybervärlden när jag befinner mej inom hemmets fyra väggar. Det är ledsamt, tragiskt och fruktansvärt sorgligt. Hur skall jag klara detta?
Blogginläggen och statusuppdateringarna på facebook som lyst med sin frånvaro beror dock inte endast på tekniska problem. Jag har haft fullt upp hela helgen. Förutom att jag har gjort premiär på catwalken och sett ut som Pochahontas har jag även spenderat otaliga timmar på jobbet och förtjänat trevliga dineros.

Nu ska jag undersöka möjligheterna att rädda min tillvaro och sedan skriva uppsats.

So Long fellas.

210409.

Idag har jag powerwalkat, studerat, fått finfina tentresultat och jobbat. En Ollistisdag hade gjort denna dag komplett. Jag vill ta igen alla missade roligheter och träffa folk. Lördagens knappa en timmes besök på Fontana räknas inte, dessutom var jag då ständigt förföljd och tvungen att kommunicera på finska. Snopet nog är inte en enda en av mina Vasavänner ens lite taggade idag. Inte en endaste själ. Tacka vet jag då Stumpan återvänder, henne kan man då alltid lita på i situationer som dessa. I övrigt också förresten.

 
Sommaren 2oo8 gick vi ofta på after-work, där drack vi kossuvichy med lime och förespråkade nudism. Det där med att lyckas på bild tillsammans var vi långt ifrån lika bra på.  

Update: Fick just en rapport av radarparet vid dörren att det tydligen dykt upp ett par kända nunor ändå. Tyvärr har lusten gått ur mej och jag är lika taggad som ett torkat russin. Istället ska jag krypa ner under täcket och satsa på att vakna helt hundraprocentig imorgon. 

Here we go.

Sökte mej ut i vimlet igår efter säsongens första arbetspass för att leta upp mina salongsberusade vänner och själv ta del av lite ädel dryck. Linn lekte matchmaker och försökte para ihop mej med en finsk polis. Jag är säker på att han kommer göra någon kvinnan lycklig, dessvärre kommer den kvinnan inte vara jag. The matchmaker herself insåg även själv detta och bjöd på både efterfest och övernattning. Sen kompenserade hon ytterligare med att vara, ja kanske världens bästa, day-after-host idag. Vi pratar nu hemlagade klyftpotatisar och iskall cokis. Så att ni vet var ribban ligger ifall ni känner er manade att vara med och tävla om titeln.  

Nä, nu jag ska bege mej till Hanken för att idka lite studier i form av uppsatsskrivning. Ja, ni läste alldeles rätt.


Friday from hell.

Jag är så trött så trött, så ofantligt trött. Inte bara "jag-somnar-vilken-sekund-som-helst"-tröttheten, utan också en känsla av total utmattning. Vilken fredag alltså! Kom hem vid nio-tiden ikväll efter att ha varit på språng ända sedan klockan nio imorse, detta med endast fyra timmar sömn bagaget. Föreläsning, tentskrivning, ärenden på stan och jobbmöte har bidragit till att jag är den orkeslösa själ jag nu är. Ångesten angående morgondagens tent i handelsrätt ligger dessutom som ett stressmoment över mej. (Jag måste slyúta stressa, för mitt eget bästa.) Inte själva ämnet i sig utan för att jag inte fått läst så mycke som jag sku behöva. Min fina läsplan krashade totalt förra veckan iom med att jag då låg däckad i nästan 40 graders feber. Den här veckan har det igen varit fullt upp med sminkövningar, annan tentläsning och inlämningsuppgifter, vilket har betytt att jag inte hunnit ägna tillräckligt mycke tid åt köprätten, skadeståndsrätten, immaterialrätten, avtalsrätten, arbetsrätten, skatterätten, bolagsrätten... you name it, som planerat. Högst antagligen kommer jag att ångra mej bittert, både en och tolv gånger, men just nu lutar det åt omtent i slutet av augusti. Jag vill skriva en bra tent och förutsättningarna för att så ska ske imorgon är näst intill obefintliga. Alternativet att vaka ytterligare en natt med hjälp av kaffe ända inpå morgontimmarna är som att dra likhetstecken med magsår. Oskojat. Dagens skörd i form av sexton inkasserade studiepoäng får helt enkelt lov att räcka för denna vecka. Sådär, jag har klagat färdigt.

Därmed signar jag ut för idag och säger hej hej sovmorgon och hej hej omtent.  

Staden som Gud glömde.

Som om inte det vore nog med tentstress och att Stumpan åker tillbaka till Sthlm. Nähä, det ska snöa också. Motivationen är i botten och jag vill bara spy på allting som kommer i min väg idag.

Igår var en bättre dag. Jag gick på date och så.


14.04.09.

Ikväll pluggar jag handelsrätt, skriver övningsuppgift i Allmän del och gottar mej i pestopasta och choklad. Allt detta när jag kunde gått på 66-års kalas på Ollis och firat tre av mina klasskompisar som alla fyller år idag. Så är det ibland.

Som vanligt känns det härligt att vara tillbaka Vasa, staden som faktiskt levt upp till sitt namn idag. Sol sol sol har gassat från en klarblå himmel. Underbart sa vi och invigde inofficiellt stans bästa terass för att samtidigt se hur det tar sig inför den stundande säsongsöppningen. Från och med lördag är jag igen en working woman.

Pampas Nationaldag 2009 -
 En solskens dag på Vasas Mallorca, vi njöt, vi skålade och livet var härligt.
 

Sunday, i ordets rätta bemärkelse.

Igår återvände matlusten, idag har livsglädjen hittat tillbaka. Har invigit säsongen med att sitta ute på bakgården, faktiskt med handelsrättsmappen i högsta hugg. Så mycke läst blev det ändå inte, istället skvallrade jag mest med frugan i telefon och lapade sol i hopp om att några strålar skulle fastna i mitt ansikte. Efter en timme gav både jag och solen upp.

Efter att ha druckit min andra kaffekopp på nästan en vecka (!?) måste jag nu läsa läsa läsa. Min morot är att vi sen ska vi grilla. Det gör nästan ont så fint det klingar i mina öron. Grilla.

Fin påsksöndag hörni!


Den lugnaste Påskafton.

Det är tyst i det stora huset. Har tänt en massa ljus, laddat upp med chips och dipp och det kommer romantisk komedi på teven. Nästan lika bra som att få umgås och påskfesta med tjejerna, säger hon med en gnutta sarkasm.

Nu väntar jag på att åtminstone lillasyster ska komma hem och göra mej sällskap.


Tregångertjugo.

Fan vad stressande underhållning att se på ishockey. Som att sitta på nålar en timme. Den snopna förlusten tröstar jag med mammas persiko-kvargpaj. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Febern har äntligen gett med sig och familjen har lämnat mej åt ödet för att idka påskroligheter på annat håll. Kanske jag sku ta igen de tre senaste dagarnas ytterst minimala födointag och fira matlustens återkomst med att göra en riktig djupdykning i alla skåp och ladda upp en enorm filmbuffé? Ingen dum idé när jag tänker efter.

Glad Påsk!

Det blir en påsk i söder.

Jag ser ingen annan lösning på det eländiga tillstånd jag befinner mej än att åka hemhem och bli ompysslad. Imorgon hoppar jag på första bästa tåg söderut

Wayne's.

Var på Wayne's tidigare idag, i bordet brevid satt två av killarna i Sturm und Drang. Självklart var jag ju tvungen att sms:a lillasyster och upplysa henne om detta. Till svar fick jag följande:

"Höh e han snygg??"

Fjortonåringar.

TwoTwo.

Och så var man 22.

Tänka sig.  

Torsdagkväll.

Känner mej allt annat än stabil ännu idag, ändå är jag ganska säker på att jag lyckades skriva till mej 10 studiepoäng i kriminalpolitik ikväll. 

Fan vad nöjd jag är.

So not my day.

Vartifrån vet jag inte, men jag samlade krafter och tillredde soppan. Som den otrolige klåparen jag är lyckades dock armbåga omkull den första skålen rakt i min famn och i soffan innan jag ens hunnit smaka. Detta i ett smidigt försök att ta mej från soffan utan att flytta bordet. Förutom att jag fick bestående brännskador i min högra sida så ser det ut som om någon har spytt majs och morötter i min dusch samt lavoaren dit jag slängde dynvar och filten (som för övrigt har oviss framtidslook). Ack så fräscht. Andra försöket gick desto bättre och soppan hamnade där den skulle och smakade därtill utsökt.

Efter ett litet besök fick jag äntligen lite ro i själen att läsa och bunkrade upp med finrexin, candy king och snytpapper. Då bestämde sig grannen next door för att ordna fest. Fine, om det bara sku vara det. Men nu har dom stått på balkongen och vrålat bland annat My Heart Will Go On i snart en timme.

En order till alla er som går förbi; kasta så mycke sten ni bara hittar och orkar.

Man ska aldrig ropa hepp..

...eller ja, hallelujah. Febern stiger igen. Det var tydligen en alltför stor kraftansträngning att ta sig de få hundra metrarna till butiken. Problemet kvarstår därför: ingredienserna - check, orken -  not so much. Känner nån sig manad, så feel free. 

Jaja, samhällstjänst som strafform och fångvårdssystem i Finland var det ja.   


Det tar sig.

Otroligt nog har min temp, som låg kring 39 så gott som hela dagen igår, sjunkit till 35,5 på mindre än ett dygn. Febern är alltså gone, hallelujah. Min kropp är dock fortfarande finito, likaså mitt huvve. Det ömmar och värker och snoret rinner. 

Det är med avundsjuka ögon jag ser ut på den klarblåa himlen, funderar på att eventuellt våga (läs:orka) ta mej en sväng utanför dörren senare. Dels för att insupa lite vårluft och dels för att stilla mitt ofantliga sug på kycklingsoppa. Jag insåg precis att jag är tre fjuttiga ingredienser fått för att kunna få till stånd en sådan. Majs, en lök och tre potatisar, anyone?

Nu ska jag plugga kriminalpolitik.