Sjuk 3.

Jag kan räkna upp åtminstone 25 personer som ligger hemma däckade i feber och förkylning.

Vad är det här? Nån epidemi på gång?


En annan sak som är lite sjuk.

Att Johnny Depp erbjuds 493 miljoner kronor (ca 45 miljoner euro) för att spela in ytterligare en Pirates of the Carribean film.

Jag upprepar fyrahundranittiotre miljoner kronor.

Pampassjukan som tycks ha smittat oss alla.

Jag känner mej ynklig och sku vilja gråta en skvätt på mammas axel. Febern stiger, förkylningen blir bara värre och led- och muskelvärken gör sig ständigt påmind. Men egentligen är det inte det jag vill gråta över. Jag är en kvinna, jag överlever. Vad som gör mej gråtfärdig är snarare det faktum att jag har två 10-studiepoängs tenter i slutet av veckan som jag behöver komma igenom. När och framförallt hur ska jag orka plöja igenom sex-sju böcker i detta tillstånd?

Så snälla, låt detta vara omgående fort.

Tackar och bockar.

Jag avslutar mitt Pampasfirande i en 80-tals outfit med att äta lite chips och konstatera att jag har en förbannat sjuk hals. Det har varit helt cheef. Brutalt bra, som vissa sku säg.
 

Ett år av väntan är över.


Det är Pampas mina vänner!

Sådär ja.

Jag lever. Jag är tillbaka efter en astung skolvecka.

Igår nalkades det stand-up komik i denna by och självfallet var jag på plats för att lyssna på Shan 'the man' Atchis blattehumor. Kvällens roligaste var dock inte showen, utan då en kille helt seriöst trodde vi var gymnasieelever och tog mod till sig och frågade småbarnsmamman i vilket gymnasium hon går i. 

Just so you know.

Jag lever. Dessvärre finner jag väldigt lite tid till att blogga dessa dagar.

Hemhemma.

Chamonix, Åre, Barcelona, Thailand, Florida...
Folk i min umgängeskrets har den här helgen spritt ut sig runt om i världen.



Själv tog jag en trip hemhem till exotiska Ekenäs.

Post O.C.depression

Mina tankar flög iväg till andra sidan jordklotet på eftermiddagen. 
Jag drabbades av en sån oerhörd längtan tillbaka att ni förstår inte.





Huntington Beach

Två klappar.

Man kan säga att jag fick en klapp på axeln igår, rättare sagt två. Tack vare regelbunden matchrapport via sms fick jag ta del av favoritlagets storspelande som resulterade i  vinst med 2-0. Inte nog med det, senare klickade Stumpan hem ett par snygga sneakers åt mej för en ack så billig peng. Vackert så.



Nu ska jag svettas; body attack och volley next.

Valet.

Det blev varken godis eller fotboll på Kontoret. Istället har jag ägnat kvällen åt en tråkig skoluppgift. Ibland borde man få diplom för sina förnuftiga beslut. Eller åtminstone en klapp på axeln.

Vs.

En påse Makuuni och soffchill vs. åttondelsfinalen mellan ManU - Inter på Office.

Valet av kvällsaktivitet känns ytterst betungande.


Santa Cecilia.

En av helgens gäster lämnade kvar en halv flaska vin och som den ekonomiska individ jag är kunde jag ju inte låta det gå till spillo. Dagens middag blev därför en utsökt gräddig vitvinslaxpasta som jag avnjöt med ett glas vitt. Vardagslyx med motiveringen att 15 nya studiepoäng klirrade in på mitt sture idag. 
I ett på gränsen till salongsberusat tillstånd (kanske man skulle följa ett recept nästa gång och inte använda vinet som huvudingrediens) har jag nu bänkat mej i soffan, slängt upp fötterna på bordet och klistrat mej framför Champions League. 

080309.

Det var en bra kväll igår. Avslutade med öl och vals inpå småtimmarna.



Just nu firar vi kvinnodagen här på Rådhusgatan.
Glamouröst så det förslår.

Roligare än såhär blir det inte idag.


Dagens shopping.
 
Dagens middag...

och dagens middagsällskap.

Godnatt.

Jag signar ut för idag och låter den här dagen gå till historien som århundradets segaste måndag. Nu ska jag ta igen den förlorade skönhetssömnen. Två och en halvtimme är knappast hållbart eller något som ger utdelning i längden.

Ballerinas och vårbasics.

Hur söta är inte dom här? Dom ska få flytta in hos mej.

Passade på att klicka hem dessa basic plagg på samma gång.
Välkommen vår! Nu.

   
 
bilder: hm.com