Somewhere between past and future.

Måste börja med att konstatera att livet är väldigt underbart på alla sätt och vis just nu. Vet inte om det är det att solen skiner idag, att vi lyckades klå killarna i handbollen eller bara det fakto att jag är omringad av härliga människor dygnet runt som verkligen gör tillvaron obeskrivligt gemytlig. Underbart är det iallafall.

Helgen var skön. Dopet var fint, lillkillen skötte sig exemplariskt i kyrkan och sov sedan igenom hela festen. Kvällen spenderade jag i Nordens Paris, tittade på revyn och avnjöt sedan legendarisk Knäppen biff tillsammans med mina föräldrar och morföräldrar. Agerade sedan kusk till krogen åt mina kära vänner som var mer eller mindre berusade allihop. Ingen fest för egen del, att besöka Ettan lockade inte det minsta. På söndagen mös jag hemma, firade mamma, lekte med guddottern och åt marängtårta i kopiösa mängder. På måndagen åkte jag tillbaka upp till Vasa med den lilla familjen.

I tisdags var det dags för matchen med stort M. Kvinnorna med ett förflutet som handbollsspelare mot killarna som aldrig spelat handboll men i övrigt är väldigt atlethiska. Vi förväntade oss storstryk iom deras styrka, snabbhet och längd. Trots att vi trodde oddsen för vinst vara väldigt låga så var det 7 väldigt taggade damer som träffades i vomklädningsrummet före match. I halvtid var vi ännu mer taggade eftersom det då stod jämnt mellan lagen. Boysen drog sedan ifrån med ett par mål men i slutminuterna visade vi var skåpet sku stå och vann till slut matchen med 2 mål! Vet inte vem som var mer förvånade, vi eller killarna, men otroligt jämn och urkul match var det. Känslan av att få spela igen, rusha, ha närkamper, göra mål samt känna sig totalt slutkörd efteråt var härlig och otroligt saknad. Har inte spelat handboll på flera år och märkte nu att jag verkligen saknar sporten något oerhört. Även om HC Pampas Damer inte är ett så sammansvetsat lag ännu så visade vi prov på sann laganda samt skyhög fiilis. Efter matchen blev det duschmaraton hos mej och en snabb förfest innan vi styrde stegen mot Ollis. Härligt när vi segertågade in och mötte motståndarna som bara kunde konstatera att det var en rättvis vinst. Sedan började shottarna rulla in, bricka efter bricka. Dimman tätnade i takt med att shottarna sjönk och vid stängningsdags vore det enda rätta alternativet ha varit att gå hem och sova. Men nej, efterfesta is the shit. Pizza, smalltalk och skön fiilis fram till 6 på morgonen då jag och boysen hoppade i en taxi och sökte oss hemåt.
En helt fenomenal kväll! Igen.

Min fru är på besök i staden, väldigt mysigt. Imorgon dyker fler Ekenäs-juveler upp, bland annat Kungen och hans vän som ska sova hos mej. Tanken på en lugn helg lockar mer än nåt annat men är således ganska ogenomförbar.
Vi får se vad det blir.

Njut av dagen.

*Grattis till en av mina äldsta vänner som idag fyller 21, puss*

Mitt humör påverkas långt av vädret, så en dag som denna skiner det ikapp med solen. Jag finner ofta vinterälskande människor allmänt vrickade, vinter betyder ju i regel bara regn och mörker nuförtiden på vår breddgrad. Skulle alla vinterdagar däremot se ut som denna vore situationen en annan. För idag känns allting bara löjligt härligt och jag vågar nästan påstå att jag älskar allt och alla. Ja, nästan iallafall.

Idag fyller mommy to be år. Hjärtliga gratulationer!
Det ska firas med topphandbollsmatch mellan Sverige-Spanien samt tårtkalas hos födelsedagsbarnet.

Slut på jullov och semester, nu är det dags att ta tag i det riktiga livet igen.

Återvände från de svenska fjällen sent på fredagkväll och möttes av ett regnigt Vasa. Sov hela lördagen innan jag blev medlurad ut på partaj. Även om alkoholkvoten var mer än välfylld för ett bra tag framöver så lockades jag ändå av tanken att få vara i dimman med de saknade Vasa-pärlorna igen. Kvällen slutade i dunderfylla och efterfest hos Grannen F. På söndagen fick jag lida för hela veckans bravader. No words needed. Jag mådde apa och ville dö.

Själva resan i sig var helt oslagbar på alla sätt och kan bara beskrivas med ett ord: fiilis!! ÅRE 2008, fuck yeah! Bilder är påkommande så fort jag återfår mitt minneskort i mina händer. För just nu sitter det fast i en medresenärernas datorer, detta efter att vi skulle ha fotokväll och kortet hamnade i datorn fel väg och fastnade. Tålamod, mina vänner.

Ikväll blir det träning, först gymmet och sen volleyboll. Även om jag älskar fart, fläng och att vara borta så ska det bli ganska skönt med rutiner igen. Visserligen kommer det att ta ett tag innan jag kan titulera mej människa och levande igen för just nu har segheten tagit ett stadigt grepp. Men det var det värt. Lätt.

Trevlig vecka.

Inledde vårterminen med att försova mej imorse. Smidigt. Tack vare min personliga väckarklocka hann jag iaf till andra delen av föreläsningen.

Imorgon får jag celebert besök söderifrån. Mina två Thorakaler njuter av jullov ännu en vecka och har till min stora förtjusning valt att spendera den här uppe i Vasa hos mej. 

Jag är glad, det nya året har börjat bra och fortsättningen ser inte sämre ut.