Somewhere between past and future.

Jag är så fed up på den här eländiga kursen att jag snart går sönder på riktigt. Jag sku kunna ställa mej mitt på gatan och gråta och skrika som ett litet barn i trotsåldern. Det är så fruktansvärt frustrerande att försöka lära sig nånting som är lika med hebreiska i ens ögon. Jag har inte ens lust att gå till gymmet och då är det verkligen illa. I vanliga fall är det det som får mej att orka men idag känns det bara jobbigt att ta sig dit. Dessutom har jag min iPod på vift efter tisdagen och utan musik går det inte. Inte idag.