Det tar sig.

Otroligt nog har min temp, som låg kring 39 så gott som hela dagen igår, sjunkit till 35,5 på mindre än ett dygn. Febern är alltså gone, hallelujah. Min kropp är dock fortfarande finito, likaså mitt huvve. Det ömmar och värker och snoret rinner. 

Det är med avundsjuka ögon jag ser ut på den klarblåa himlen, funderar på att eventuellt våga (läs:orka) ta mej en sväng utanför dörren senare. Dels för att insupa lite vårluft och dels för att stilla mitt ofantliga sug på kycklingsoppa. Jag insåg precis att jag är tre fjuttiga ingredienser fått för att kunna få till stånd en sådan. Majs, en lök och tre potatisar, anyone?

Nu ska jag plugga kriminalpolitik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback