Somewhere between past and future.

I takt med att ljusen runt omkring med slocknar ett efter ett borde jag också kanske börja tänka på refrängen. Jag har bara så svårt att slita mej från soffan. Ligger här med laptopen i famnen, lyssnar på skön musik och funderar. Veckans dystra händelser lämnar knappast någon oberörd. Jag vill försöka förstå men det går inte. Det är skrämmande hur fort livet kan rasa ihop och tas ifrån oss.

Fyll inte livet med dagar, utan dagarna med liv.