Somewhere between past and future.

Jag är världens bästa på att planera men när det sedan gäller att sätta planerna i verket och strukturera min tid hör jag till kategorin the worst of the worst. Den eviga tidsoptimisten i mej intalar sig alltid att jag hinner och tror att allting tar mycke mindre tid än vad det egentligen tar. En egenskap jag skarpt ogillar hos mej själv. När jag bodde i Kalifornien och skulle hämta min värdflicka från skolan och hade om endast en liten stunds försprång på klockan så intalade jag mej att jag nog skulle hinna in via Starbucks eller nån affär som låg på vägen. Detta för att sedan återigen sitta och svära när jag satt fast i den horribla trafiken (som är totalt oförutsägbar och ett enda kaos) och inse att jag kommer att vara tvungen att panikköra för att inte bli sen.
 
Jag: Sorry, I'm a little late... traffic!
Jenny jr.: It's okay...
Jenny jr.: What are in those bags? YOU WENT SHOPPING, AGAIN??
Jag: Eh, hrm.. yeah. But there was a lot of traffic too, I promise.

För att nu inte ge intrycket av att vara en totalt oansvarsam person så måste jag, bortsett från ett par förseningar (som faktiskt inte alltid var mitt fel), i övrigt ha skött mej exemplariskt. För till skillnad med deras senaste au-pair, som de just gett sparken, ville min värdfamilj att jag aldrig skulle åka hem...

Idag hade jag tänkte att jag skulle hinna storstäda och därmed lämna mitt hem väldoftande och skinande rent när jag åker från Vasa imorgon för att surprisa familjen (hoppas verkligen att mamma inte hittat till bloggen) och fira påsk nere i Ekenäs. På papper gick det som vanligt hur bra som helst, men med facit i hand är det enda jag åstadkommit är att packa och diska. Men det varken skiner eller doftar så som jag hade tänkt mej. Så det blir att återvända till en småsunkig lägenhet på måndag. Blä. 
Har precis ställt in klockan på väckning 05.30, borde vara förbjudet att vara tvungen att stiga upp så tidigt. Orsaken till den tidiga avfärden är för att jag ska spendera dagen i Helsingfors. Först ska jag träffa en av dem som låg bakom det ett av de glädjande samtalen igår och göra mitt yttersta för att knipa det där jobbet, sedan blir det lång lunch-kaffedejt med den saknade thorakalen och eventuellt några andra pärlor. Har även svårt att se mej besöka huvudstaden utan att gå runt och titta lite i butiker, men observera bara titta. Shoppingen och pengarna ska nu sparas till augusti.

NU ska jag pallra mej i säng så att man ser någolunda representativ ut imorgon.