Sliten.
Jag hade stora visioner för denna måndag. Att vakna 12.30 i barndomsbästisens säng och konstatera att jag missat min föreläsning och förlorat dyrbara timmar av tentläsning var inte det sätt jag hade tänkt börja den dagen med. Resten av eftermiddagen har inte heller framskridit som planerat, istället har jag kämpat emot den ofantliga trötthet som försöker bryta ner mej. Skulle kunna tänkas att segheten beror på vinintaget in på småtimmarna i lördags. Men med huvudet tungt som en tio kilos potatissäck och en konstant rinnande näsa tror jag snarare på det virus som än en gång attackerat min kropp denna höst. Schöön där.
Tacka vet jag finrexin och Makuuni.
Kommentarer
Trackback