Somewhere between past and future.

Har suttit här och kämpat emot John Blund ett par timmar som igert försöker få mina ögonlocka att falla ihop. Skulle inte alls ha nåt emot att ge efter om det inte vore för att klockan visar lite över 8. Dödstrött stupade jag i säng igår när jag kom hem och vaknade halv 6 imorse och kunde omöjligt somna om. Tänkte därför i hopp en normal dygnsrytm så snabbt som möjligt försöka skjuta fram läggdags med ett par timmar.

Landade alltså i Vasa igår på eftermiddagen efter 24 timmar resa och 4 mer eller mindre plågsamma flygresor. Santa Ana - Phoenix - Philadephia - Stockholm - Vasa. Jag älskar verkligen att resa men huga resan i sig. Hemresan var dock betydligt mänskligare än ditresan då jag råkade ut för inhiberad flygning, ombokning som resulterade i totalt 5 flygbyten, ett obehagligt förhör med immigrationen i Philadelphia, förseningar, sprintlopp genom diverse flygfält och ett bagage som inte nådde slutdestinationen förrän fyra dagar senare. Såhär efteråt skulle jag dock lätt ha bytt flyg fast 10 ggr om så krävts för resan har varit bättre än bäst. Allting jag förväntade mej och så mycket mer.

Lite underligt men alldeles underbart på samma gång att vara tillbaka där jag en gång hade en riktig vardag med rutiner. Att se, göra och njuta av allting igen och dessutom få uppleva det med samma personer som då (Jennie du var saknad) gjorde att det stundvis kändes som om vi aldrig nånsin åkt därifrån. Samtidigt var varenda återförening och återseende så känsloladdat att det var omöjligt att komma ifrån att vi alla lever helt andra liv nu. Alla dock med samma lottovinst i bagaget, nu fylld med nya fina minnen. Jag älskar er ska ni veta.