Synkkä söndag.
Idag är det en sådan där dag som man bara skulle önska att tog slut innan den ens började. Även kallad krabbissöndag, i vanlig folkmun. Efter gårdagens blöta men härligt roliga fest mår man idag som man förtjänar. Den sprängande huvudvärken som jag hade imorse när jag slog upp ögonen första gången är visserligen borta men det känns ändå i kroppen att man varit ut igår. Dessutom är jag irriterad på mej själv för att jag inte fattar att hålla babblan när jag blir full. Även om det att alltid just vid det skede känns väldigt vettigt att säga vad man har på hjärtat så är det allt annat än det. Morkkis, jajajmensan.
En annan sak som gör mej lite småledsen är att det idag är exakt ett år sedan jag åkte iväg till USA. Kan inte fatta att det har gått ett år redan... Jag minns precis känslan när jag hade sagt ett tårfyllt farväl åt mamma,pappa och lillasyster på flygfältet och gick genom säkerhetskontrollen. Jag gick och småsnyftade, fick en massa fina mess och funderade allvarligt på att åka hem tillbaka. Men så fort jag steg in på planet, satte mej på min plats, kopplade i hörlurarna i flygradion och Kelly Clarksons Breakaway ljöd ur lurarna så kände jag bara på mej att det är meningen att jag ska åka. Och såhär med facit i hand kan jag utan tvekan säga att det är det bästa jag gjort hittills i mitt liv! Det är nästan så att jag blir snyftfärdig igen då jag tänker tillbaka på alla de härliga människor jag träffade, min familj, lilla Jenny, LIGAN-tjejerna... Allting som jag fick vara med om, alla platser jag fick se och alla underbara minnen som sitter som fastklistrade på näthinnan. Gud vad jag saknar den tiden.
Orange County, California 06-07 - The Time of My Life.
Nu ska jag dricka citronte med honung och sen sova skönhetssömn.
En annan sak som gör mej lite småledsen är att det idag är exakt ett år sedan jag åkte iväg till USA. Kan inte fatta att det har gått ett år redan... Jag minns precis känslan när jag hade sagt ett tårfyllt farväl åt mamma,pappa och lillasyster på flygfältet och gick genom säkerhetskontrollen. Jag gick och småsnyftade, fick en massa fina mess och funderade allvarligt på att åka hem tillbaka. Men så fort jag steg in på planet, satte mej på min plats, kopplade i hörlurarna i flygradion och Kelly Clarksons Breakaway ljöd ur lurarna så kände jag bara på mej att det är meningen att jag ska åka. Och såhär med facit i hand kan jag utan tvekan säga att det är det bästa jag gjort hittills i mitt liv! Det är nästan så att jag blir snyftfärdig igen då jag tänker tillbaka på alla de härliga människor jag träffade, min familj, lilla Jenny, LIGAN-tjejerna... Allting som jag fick vara med om, alla platser jag fick se och alla underbara minnen som sitter som fastklistrade på näthinnan. Gud vad jag saknar den tiden.
Orange County, California 06-07 - The Time of My Life.
Nu ska jag dricka citronte med honung och sen sova skönhetssömn.
Kommentarer
Trackback