Grattis pa fodelsedagen Fjuna
Igar fyllde av min absolut basta vanner, min fru, mitt allt-i-allo, ja varldens underbaraste Fjuna helt enkelt, 20 ar! Eftersom hon just nu befinner sig i Sydamerika och jag har i Kalifornien sa kunde jag tyvarr inte vara med och fira hennes stora dag. Darfor ska jag nu istallet hedra henne med detta inlagg.
Jag och Felicia som hon egentligen heter (men som ni vet, kart barn har manga namn) har hangt ihop anda sedan barnsben. Vi gick tillsammans i dagis och fran den ljuva Bjorkebo-tiden delar vi manga minnen. Under hela lagstadietiden foljdes vi at och var tva av klassens duktigaste elever. I hogstadiet splittrades vi eftersom vi inte hamnade pa samma klass. Men vi fortsatte umgas och tranade aven handboll tillsammans. Sa kom gymnasiet och vi fordes ater mer och mer samman. Det var under hosten det andra aret i gymnasiet som det klickade till pa allvar och det desperata Pensa-ganget bildades. Anda sedan dess har jag och min fru Fjuna varit oskiljaktiga. Hon ar en av dem som vet mest om mej, kanner mej utan och innan och som jag verkligen kan beratta allting for, nat som ar valdigt omsesidigt. Aven om vi som personer ar valdigt olika sa delar vi anda samma varderingar och kommer otroligt bra overens och vad vi an gor tillsammans sa har vi alltid lika roligt. Minnena ar manga och oersattliga, och fler kommer det att bli. I hostas tog vi bada steget ut i varlden och gjorde det vi bada lange dromt om. Hon begav sig pa sitt livs resa runt jorden och jag akte till soliga OC for att leva aupairliv. Trots att vi inte setts sedan september, da vi tog ett tarfyllt avsked, sa vet jag att ingenting har forandrats. Min Fjuna kommer alltid att vara densamma for mej. Den lite vimsiga, spralliga och alldeles alldeles underbara guldklimp som satter ljuskant pa min tillvaro.
Jag saknar dej vannen. Hoppas du hade en harlig fodelsedag!
// Din Pensa.
Jag och Felicia som hon egentligen heter (men som ni vet, kart barn har manga namn) har hangt ihop anda sedan barnsben. Vi gick tillsammans i dagis och fran den ljuva Bjorkebo-tiden delar vi manga minnen. Under hela lagstadietiden foljdes vi at och var tva av klassens duktigaste elever. I hogstadiet splittrades vi eftersom vi inte hamnade pa samma klass. Men vi fortsatte umgas och tranade aven handboll tillsammans. Sa kom gymnasiet och vi fordes ater mer och mer samman. Det var under hosten det andra aret i gymnasiet som det klickade till pa allvar och det desperata Pensa-ganget bildades. Anda sedan dess har jag och min fru Fjuna varit oskiljaktiga. Hon ar en av dem som vet mest om mej, kanner mej utan och innan och som jag verkligen kan beratta allting for, nat som ar valdigt omsesidigt. Aven om vi som personer ar valdigt olika sa delar vi anda samma varderingar och kommer otroligt bra overens och vad vi an gor tillsammans sa har vi alltid lika roligt. Minnena ar manga och oersattliga, och fler kommer det att bli. I hostas tog vi bada steget ut i varlden och gjorde det vi bada lange dromt om. Hon begav sig pa sitt livs resa runt jorden och jag akte till soliga OC for att leva aupairliv. Trots att vi inte setts sedan september, da vi tog ett tarfyllt avsked, sa vet jag att ingenting har forandrats. Min Fjuna kommer alltid att vara densamma for mej. Den lite vimsiga, spralliga och alldeles alldeles underbara guldklimp som satter ljuskant pa min tillvaro.
Jag saknar dej vannen. Hoppas du hade en harlig fodelsedag!
// Din Pensa.
Kommentarer
Postat av: jenny
Åh, va fint :)
Postat av: Jemppa
Jenny: tack! :) Kom igen nu o ge mej adressen till din blogg, snalllaaa :)
Trackback